YOLO

Dagen då jag flyttar hemifrån kryper närmare och närmare. Jag vet att jag i juni flyttar till Åland för att sommarjobba. Jag vet att jag i augusti flyttar till en lägenhet i ett annat land. 

Jag vet däremot inte var jag kommer att bo om fyra månader, jag flyttar dit mina studentbetyg tar mig. Högst upp bland mina sexton alternativ i min ansökan till Sveriges universitet och högskolor finns fyra juristprogram, efter det kommer några psykolog-, journalist- och kriminologprogram. Där finns också wildcards som kan göra mig till ekonom, genusvetare eller politices kandidat. 

Svergies regeländringar kring hur finländska betyg omvandlas har drabbat mig och någon gång varje dag tappar jag hoppet om att kunna studera juridik i Lund, Stockholm, Göteborg eller Uppsala redan på hösten. Därför har jag sökt till juristprogrammet i Oslo som plan B och Hanken i Helsingfors som plan C, eller snarare plan Ö om allt skulle gå precis som jag inte tänkt mig. 

Hur som helst. Jag vet väldigt lite om hur de nya antagningskraven i Sverige förändrar mina förutsättningar att komma in på de universitet jag vill studera vid om några månader. Student blir jag. Jurist blir jag om jag. Någon gång om jag verkligen vill. 

Ni vet alla berättelser vi hört som romantiserar att lämna den lilla staden på landsbygden för att flytta till en storstad. Det är som om vi intalas att det ligger något magiskt drömuppfyllande skimmer över den stora staden som ramlar ner på dem som stressat springer med en take away-latte i handen medan de balanserar sin laptop i armhålan på väg på yoga under lunchpausen. Eller så är det bara jag som är trött på att höra och gå på sådana sagor. Den kära klassikern med Jay Z och Alicia Keys till exempel. 

In New York,
Concrete jungle where dreams are made of 
There's nothin' you can't do
Now you're in New York
These streets will make you feel brand new
Big lights will inspire you

Så klart ser jag framemot att flytta till en ny stad, träffa nya människor, hitta nya sammanhang, bo i en egen lägenhet med en massa grönväxter och studera ett ämne jag tycker om och tror jag kan göra någonting bra med i framtiden.

Samtidigt vill jag inte gå på alla romantiska bilder som målas upp för mig. Jag vill bara flytta, leva, studera och se hur det blir. Det kommer att kännas ensamt i början och det är okej. Jag kommer antagligen vara tvungen att nöja mig med en sunkig lägenhet i något halvbra område i början och det är okej. Jag kommer inte att uppfylla alla mina drömmar på en gång och det är okej. 

The Lumineers (påsklovets/årets??? bästa upptäckt) har en låt som får mig att tänka YOLO NU FAR JAG. YOLO jag vill inte sova på golvet (bäddsoffan i mammas arbetsrum) i den lilla staden, jag vill ta på min favorite blouse, leave this town, make it out och se vad som händer. Möjligtvis kommer jag tillbaka, möjligtvis stannar jag kvar. Vem vet inte du, vem vet inte jag.

Innan intertextualiteten och det halvt motiverade parafraserandet går över till pinsamma nivåer vill jag dela med mig av YOLO-låten.

 

 

Publicerad 16.04.2017 kl. 16:00

Om alla kände en häst

Världen skulle vara en fredligare plats om alla kände en häst, tänker jag. 

Det är något med hästar. De kräver respekt för att visa respekt. De förstår utan att fråga. De har en själ som tar tid att lära känna.

Min älskade Dantte är den häst jag känt bäst och saknar mest.

Publicerad 30.01.2017 kl. 23:27

Januari (vilket vackert namn på en månad)

Den sista jullovsveckan och den första veckan år 2017 är förbi. 

Jag har tillbringat tid med vänner. Ovanför syns en fika jag tog med Natalie. Det blev också en glöggkväll, en bastukväll och annat mys.

I byggnaden på bilden, i biblioteket, har jag suttit några timmar med psykologiböckerna. Studentskrivningarna närmar sig och jag känner mig motiverad för att plugga, jobba på sidan om, ta studenten och börja studera efter sommaren. 

Publicerad 08.01.2017 kl. 23:23

Fredag 2 december

En ny period började och jag är sååå inspirerad inför vårens stundentskrivningar

Jag vågade prata finska i en skrämmande muntlig kurs jag påbörjat

Jag fyndade kokosolja för hela vintern vid XXL:s öppningsdag

Wilma och jag åt perjantaipizza och det gör jag cirka aldrig

Nytt avsnitt av Vi hörs klockan 8

Säsongsstart för PÅ SPÅRET 

Nytt avsnitt av SKAM (!)

Och dessutom en superdupermegaultrajättejättejättebra musikalföreställning med en underbar publik. 

Jag kan dö (snarare somna) lycklig.

Publicerad 02.12.2016 kl. 22:35

Jeg elsker SKAM

Nuuu har jag anslutit mig till skamklubben och jag känner mest att mitt inträde i den är det bästa jag varit med om sedan 90-talet.

När jag igår fick höra att jag liknar Nora till både sätt och utseende gick jag sönder lite på insidan för det var kanske den finaste komplimang jag någonsin fått. 

Nu ska jag se några avsnitt till. 

Publicerad 20.11.2016 kl. 15:25

Bryssel

Med detta härliga SU-gäng tog jag an Bryssel för en knapp vecka sedan. Det blev ett studiebesök i miljö- och jordbruksfrågor med representation av jordbrukare, miljöaktivister och Svensk Ungdom.

Väldigt lärorikt! Det var en sådan gång när jag fick inse att jag inte var mest insatt i eller mest berörd av frågorna som diskuterades. Det var inte jag som ställde de knivigaste frågorna eller gav de mest upplysta inläggen i diskussionen. Jag lyssnade och lärde mig en massa nytt.

Nu ska jag skriva ett utkast till den kolumn Nils Torvalds bett mig skriva till sin tidning Nya Europabladet (vilken ära!). 

Publicerad 20.11.2016 kl. 14:53

Pajaspumpa

ALMA OCH JAG HAR SLÄPPT DET FÖRSTA PODDAVSNITTET! 

 

Publicerad 11.11.2016 kl. 16:51

Natten då världen höll andan

...och aldrig pustade ut. Halv två steg jag upp för att åka på valvaka med SU i Österbotten och flera vänner som jag hade bjudit in dit. 

Jag försöker att inte vara för ledsen eller arg över ett val som jag inte kunnat påverka. Jag försöker att förstå, gå vidare och fortsätta jobba för en bättre värld.  

Efter en vakad natt och för många koppar kaffe blev jag ombedd att kommentera valet i egenskap av öviselev i radio vega Österbotten. HÄR kan du höra vad vi i övis hade att säga om valet. Inslaget börjar vid ungefär 9:25. 

Publicerad 09.11.2016 kl. 17:20

Supersnäll

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som ni ser eller inte ser är jag supersnällasilversara. Två feminister på en bild. Supersnällasilversara är nog ändå en av de bästa kvinnliga förebilderna som barn ser i bolibompa. Feministen i mig kan inte klä ut sig utan en ordentlig genusanalys, ni vet hur det är...

Helst skulle jag ha klätt ut mig förra helgen och låtit den här helgen vara en lugn allhelgonahelg. Det blev ändå en riktigt trevlig kväll, och bäst av allt var att hela årskursen som sitzade igår hade klätt ut sig på riktigt, inte sådär halvhjärtat och lame.

Publicerad 06.11.2016 kl. 15:46

Att sörja människor jag aldrig kände

Gravgårdarna lyser upp idag på alla helgons dag. Alla sörjer någon. Kyrkan ber oss dela med oss av sorgen och saknaden under hashtagen #jagtänderljus. 

Min första tanke är att sorg inte är något jag vill prata om. Jag vill tända mitt ljus och gå vidare. Min andra tanke är att sorg är något vi, inklusive jag, borde prata om.

Så jag berättar om sorg och saknad. Jag tänder ljus och försöker dela med mig av den saknad jag aldrig tidigare lyckats sätta ord på och själv förstå. 

I mitt liv är sorg att sörja människor jag aldrig fick lära känna. I mitt liv är sorg att höra berättelser och historier som jag inte kan relatera till. I mitt liv är sorg att inte känna dem jag ser på fotografier, att inte minnas deras ansikten eller kunna höra deras röster i mitt huvud. 

Jag är lillasystern han aldrig riktigt hann lära känna. Jag är barnbarnet de aldrig hann träffa. Jag är sladdbarnet som gick miste om fyra människor.

Jag tänder ljus för min storebror som begick självmord som sextonåring. Jag tänder ljus för min mormor, morfar och farfar som alla dog i för ung ålder. Jag tänder ljus för alla som sörjer en relation som gick förlorad när de här familjemedlemmarna dog. 

#jagtänderljus

Publicerad 05.11.2016 kl. 17:08



Follow

 

Fanny 
Birgit Gustava 
Willman
Kolumnist, feminist och gymnasist.
På väg utomlands för att bli jurist eller journalist.

Mig hittar du med fingrarna glödande på tangentbordet, kring mötesbordet, på en fika, bakom pianot, bakom kameran eller på hästryggen.

Besatt av spenat, läppstift och magnus och peppes podcast.

Välkommen hit!