YOLO

Dagen då jag flyttar hemifrån kryper närmare och närmare. Jag vet att jag i juni flyttar till Åland för att sommarjobba. Jag vet att jag i augusti flyttar till en lägenhet i ett annat land. 

Jag vet däremot inte var jag kommer att bo om fyra månader, jag flyttar dit mina studentbetyg tar mig. Högst upp bland mina sexton alternativ i min ansökan till Sveriges universitet och högskolor finns fyra juristprogram, efter det kommer några psykolog-, journalist- och kriminologprogram. Där finns också wildcards som kan göra mig till ekonom, genusvetare eller politices kandidat. 

Svergies regeländringar kring hur finländska betyg omvandlas har drabbat mig och någon gång varje dag tappar jag hoppet om att kunna studera juridik i Lund, Stockholm, Göteborg eller Uppsala redan på hösten. Därför har jag sökt till juristprogrammet i Oslo som plan B och Hanken i Helsingfors som plan C, eller snarare plan Ö om allt skulle gå precis som jag inte tänkt mig. 

Hur som helst. Jag vet väldigt lite om hur de nya antagningskraven i Sverige förändrar mina förutsättningar att komma in på de universitet jag vill studera vid om några månader. Student blir jag. Jurist blir jag om jag. Någon gång om jag verkligen vill. 

Ni vet alla berättelser vi hört som romantiserar att lämna den lilla staden på landsbygden för att flytta till en storstad. Det är som om vi intalas att det ligger något magiskt drömuppfyllande skimmer över den stora staden som ramlar ner på dem som stressat springer med en take away-latte i handen medan de balanserar sin laptop i armhålan på väg på yoga under lunchpausen. Eller så är det bara jag som är trött på att höra och gå på sådana sagor. Den kära klassikern med Jay Z och Alicia Keys till exempel. 

In New York,
Concrete jungle where dreams are made of 
There's nothin' you can't do
Now you're in New York
These streets will make you feel brand new
Big lights will inspire you

Så klart ser jag framemot att flytta till en ny stad, träffa nya människor, hitta nya sammanhang, bo i en egen lägenhet med en massa grönväxter och studera ett ämne jag tycker om och tror jag kan göra någonting bra med i framtiden.

Samtidigt vill jag inte gå på alla romantiska bilder som målas upp för mig. Jag vill bara flytta, leva, studera och se hur det blir. Det kommer att kännas ensamt i början och det är okej. Jag kommer antagligen vara tvungen att nöja mig med en sunkig lägenhet i något halvbra område i början och det är okej. Jag kommer inte att uppfylla alla mina drömmar på en gång och det är okej. 

The Lumineers (påsklovets/årets??? bästa upptäckt) har en låt som får mig att tänka YOLO NU FAR JAG. YOLO jag vill inte sova på golvet (bäddsoffan i mammas arbetsrum) i den lilla staden, jag vill ta på min favorite blouse, leave this town, make it out och se vad som händer. Möjligtvis kommer jag tillbaka, möjligtvis stannar jag kvar. Vem vet inte du, vem vet inte jag.

Innan intertextualiteten och det halvt motiverade parafraserandet går över till pinsamma nivåer vill jag dela med mig av YOLO-låten.

 

 

Publicerad 16.04.2017 kl. 16:00

I give up

I juni besökte Emeline, Alma, Charlotta och jag Bryssel. Idag tog jag mig tid för att redigera alla bilder jag tog där. Bland alla bilder på chokladdränkta våfflor, stora byggnader och uppställda porträtt hittade jag fyra fotografier jag vill namnge. 

1. Vi ska nå ut till ungdomar! Vi behöver en tygkasse! Vi behöver ett budskap! Vi behöver en hashtag!!!

2. Man i Bryssel. Man med makt. 

3. Kontrast.

4. Fighting violence with violence. I give up. 

Publicerad 31.01.2017 kl. 21:44

Fanny-pack och faffatofflor

Hela dagarna långa den här veckan springer jag runt med fanny-pack och faffatofflor, ropar i falsett och skönsjunger som den man jag är. På fredag har min klass musikal premiär och det är nu i slutspurten nervositeten börjar krypa på. Samtidigt vet jag att vår musikal är hejdundrandes bra och att det kommer bli otroligt roligt att visa upp den för de några hundra som köpt biljetter. 

Håll utkik efter extra insatta föreställningar om du inte fått någon biljett, snart släpper vi biljetter för dem. 

Publicerad 22.11.2016 kl. 21:09

Pajaspumpa

ALMA OCH JAG HAR SLÄPPT DET FÖRSTA PODDAVSNITTET! 

 

Publicerad 11.11.2016 kl. 16:51

Snart avslöjar vi hemligheten

 

Alma och jag blev fotograferade av bästa Ella på håltimmen idag. Hemliga promobilder för hemligt projekt. I slutet av veckan får ni veta mer. Har du någon aning om vad vi kan ha på gång? 

Publicerad 07.11.2016 kl. 22:06

Att sörja människor jag aldrig kände

Gravgårdarna lyser upp idag på alla helgons dag. Alla sörjer någon. Kyrkan ber oss dela med oss av sorgen och saknaden under hashtagen #jagtänderljus. 

Min första tanke är att sorg inte är något jag vill prata om. Jag vill tända mitt ljus och gå vidare. Min andra tanke är att sorg är något vi, inklusive jag, borde prata om.

Så jag berättar om sorg och saknad. Jag tänder ljus och försöker dela med mig av den saknad jag aldrig tidigare lyckats sätta ord på och själv förstå. 

I mitt liv är sorg att sörja människor jag aldrig fick lära känna. I mitt liv är sorg att höra berättelser och historier som jag inte kan relatera till. I mitt liv är sorg att inte känna dem jag ser på fotografier, att inte minnas deras ansikten eller kunna höra deras röster i mitt huvud. 

Jag är lillasystern han aldrig riktigt hann lära känna. Jag är barnbarnet de aldrig hann träffa. Jag är sladdbarnet som gick miste om fyra människor.

Jag tänder ljus för min storebror som begick självmord som sextonåring. Jag tänder ljus för min mormor, morfar och farfar som alla dog i för ung ålder. Jag tänder ljus för alla som sörjer en relation som gick förlorad när de här familjemedlemmarna dog. 

#jagtänderljus

Publicerad 05.11.2016 kl. 17:08

I en framtida studiestad

I ett ljuvligt Lund med syster Emma.

Här har vi gått omkring med en massa ploacker och poliser som var i stan med anledning av påvens historiska besök. Vi har strosat och nosat på det som sannolikt är min framtida studiestad.

Nästan hela gymnasiet har jag trott att jag ska studeria i byggnaden på bilden ovan. Nu tror jag att jag vet att jag ska studera i byggnaden på bilden ovan. Juridicum i Lund. 

Efter en dryg timmes promenad tog vi tåget till Malmö arena. Där deltog vi i ett ekumeniskt event med anledning av reformationens jubileumsår 2017, och där talade påven och många andra höga representanter för katolska och lutherska kyrkan för communion mellan kyrkorna. Före påven anlände firade vi samma mässa som i domkyrkan i Lund genom storbildsskärmarna i arenan, mäktigt! 

Imorgon väntar träff med Axel som studerar i Lund. Han ska visa oss universitetet och berätta mer om Lund som studiestad.

 

Publicerad 31.10.2016 kl. 22:19

Tre inspiratörer

 

Renaida Braun. Idol i år, så bra! Inte ens över min döda kropp missar jag ett avsnitt. Alla är begåvade, drivna och inspirerande. RENAIDA i synnerhet! Feministen i mig ser henne som det enda kvarvarande stora hoppet i årets Idol efter att juryn valde att ge fyra wildcard till pojkar, Zeana röstades ut och eftersom Nikki nästan alltid får tala sist. 

 

Hillary Clinton. Om jag skulle skriva ett hyllningstal till Hillary skulle det bli långt. Min kärlek för Hillary har många orsaker. Hon är så lämpad en person kan bli för att bli president i USA. 

 

Passenger/Mike Rosenberg. För två veckor sedan såg jag Passenger live i Helsingfors med Anna, Wilma och Ida. Har aldrig sett en bättre liveartist, och allt med Mikes artisteri inspirerar mig. Det genuina i både text och melodi. Riktiga låtar. Riktig musik. 

Publicerad 23.10.2016 kl. 20:10

Ett höstigt Vasa

Att fotografera tycker jag för mycket om för att göra det så sällan som jag gör det. Igår fotade jag Natalie under färggranna trädkronor, framför flagnade dörrar i spännande färger och i drömmiga ljus.

Publicerad 25.09.2016 kl. 16:44

En sommar går förbi

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  •  

 

 

 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 



 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerad 28.08.2016 kl. 12:48



Follow

 

Fanny 
Birgit Gustava 
Willman
Kolumnist, feminist och gymnasist.
På väg utomlands för att bli jurist eller journalist.

Mig hittar du med fingrarna glödande på tangentbordet, kring mötesbordet, på en fika, bakom pianot, bakom kameran eller på hästryggen.

Besatt av spenat, läppstift och magnus och peppes podcast.

Välkommen hit!